Art Camp 2004

Bakgrund

Under 2003 arrangerades en utställning med Svenska konst och design på National Modern Art Gallery i Ulaan Baator, under namnet ”For U Mongolia”. Elin Hector, konstnär, som redan innan var i Mongoliet och arbetade med tovning och andra projekt i samarbete med nomadfamiljer, kom att bli involverad och delvis ansvarig för utställningens genomförande i Mongoliet. I samband med detta stiftade hon bekantskap med den nyskapande konstnärsgruppen Blue Sun Contemporary Art Studio. Till följd av mötet bjöd hon (med hjälp av Svenska Institutet) in Dalkha-Yo, till Stockholm och Östersund för studieresa och utställning, m.m.

Mongoliska konstnärer bryter ny mark och vill i den processen få till stånd mötespunkter mellan utländska och inhemska konstnärer. Önskan att konkretisera dessa möten gav från mongoliskt håll upphov till iden om Art-Camp. Elin Hector och Filippa Arrias, konstnärer, blev av Blue Sun tillfrågade att i samarbete med dem arrangera Art-Camp. Mycket tid lades ned på att upprätta och förbereda de möten vi hoppades på i Mongoliet och det tog ett tag innan den lösa men organiska struktur vi eftersökte var på plats, i form av deltagare, pengar och tilltänkta kontakter i Mongoliet. Elins upparbetade nätverk i Monogliet gjorde att det var lätt att hitta nya lösningar hela tiden. Art-Camp blev både vad vi hade hoppats på och mycket mer än så.

Art Camp

Vi var tretton svenska och nio mongoliska konstnärer med skilda inriktningar; dans, bildkonst, musik, hantverk m.m. som möttes upp i Ulan Bator i början av juli 2004. Detta sammelsurium bidrog säkert till att många av deltagarna inspirerades att göra saker som de inte skulle ha gjort i vanliga fall. Den tre veckor långa arbetsperioden inleddes med en samlingsutställning med alla deltagare på Zanabazar Museum of Fine Art, i Ulan Bator. Utställningen blev vacker och tät med många intressanta möten. På vernissagen uppträdde dansaren Virpi Pahkinen i ett improviserat framträdande med musikern Johannes Bergmark. Författaren Sergelen framförde Mongoliets första performance.

Under våra första dagar i UB hann vi också besöka filmbolag, musiker, Rädda Barnen, olika konstnärsstudior och den intressanta konsthögskolan där eleverna lär sig att måla s.k. tanka-målningar (detaljrika och sinnrikt konstruerade religiösa eller berättande bilder).

Samma dag som utställningen var invigd drog vi vidare ut på Art-Camp; arbetsperioden kunde börja. Sju mil utanför Ulan Bator har Blue Sun arrenderat ett stycke land som ligger vid foten av berget Undur Ulaan (det stora röda). Här bodde vi tillsammans i fyra gerar (den mongoliska nomadbefolkningens bostäder) för att jobba med det som platsen erbjöd. De flesta valde att gå ut i naturen och jobba med land art. Andra hade med sig material, eller lät transportera dit. Här var vi i drygt en vecka för att jobba intensivt och slutligen redovisa våra projekt, i närvaro av intresserad publik och journalister.

På denna undersköna plats högt över havet med floden nere i dalsänkan och berget bakom oss, var det omöjligt att inte ta intryck av naturen i alla dess former. I berget bodde vargar och somnade man på en klippa började falkarna segla runt en som om man vore ett eventuellt byte. Ständigt drog nomadernas hjordar av djur förbi i olika riktningar; muskulösa kor, bräkande getter, frustande hästar, medan jakarna stod lugnt idisslande som svarta håriga svampar.

Sakta, liksom i smyg, växte konstverken fram. Det blev hittegodsinstrument, fårbajsinstallationer, målade klippor, pigmentfläckar, performance, eldskulptur, dans, men också inspelade gräshoppor som interagerade med de ”platsspecifika” gräshopporna, m.m. Det tecknades och målades och broderades. Kvar på campen från sommaren finns en permanent samekåta, byggd i trä - en avlägsen släkting till geren, men bara så mycket billigare, tyckte några av våra mongoliska vänner, som nu planerar att bygga kåtor i stället.

Till vistelsen på landet hade vi också bjudit in tre barn från Rädda Barnens videoprojekt i Ulaan Baator, som dokumenterade vårt arbete och det som hände runt omkring. Deras närvaro var viktig och givande och de har nu klippt ihop en egen film av sitt material.

Starkt intryck tog vi också av maten; Vi blev inbjudna till en nomadfamilj att delta i slakt av ett får, som vi sedan successivt åt upp; och då åt vi allt; från magsäck till benmärg. Det var får i alla dess former. En stretch även för den som inte är vegetarian. Fåret räckte veckan ut.

I juli är också nationaldrycken airag färdig. Airag är lätt syrad hästmjölk, som mongolerna dricker under den hetaste månaden. Överallt dricks det stora mängder. Hästmjölken har en närmast mytisk betydelse och används i alla sammanhang; att desinficera under hästsadeln, tvätta ansiktet, som välkomstdryck och törstsläckare.

Vi besökte också ”Naadam”; mongolernas nationella firande i form av idrottstävlingar som hästtävlingar, bågskytte och brottning. Även här är kultur och natur nära förknippat. Lika mycket som ren idrottslig prestation innehåller till exempel brottningen inslag av dans (örndans) och sång, som veteranerna sjunger mellan numren. Naadam är också en estetisk upplevelse dit alla som kan går ”till häst”, iförda sina mycket vackra traditionella kläder.

Efter den intensiva veckan på Art-camp, bar det av in till stan igen för att ta del av det arbete som Virpi Pahkinen utfört tillsammans med koreografen och sångaren Bajarbaatar på nationalscenen Drama Theater. De gjorde olika framträdanden både tillsammans och enskilt. Cirkusskolans (som också är en del av Rädda Barnens projekt) barn uppträdde också i några färgstarka nummer.

Vid det här laget hade den intensiva sociala samvaron tärt på krafterna åtminstone hos oss svenskar, men i Mongoliet är man aldrig vara ensam och därför hade vi vid återkomsten blivit inhysta hos olika konstnärsfamiljer i UB. Gästfriheten känner inga gränser och vi lämnade våra värdar överlastade med gåvor och rörda hjärtan spetsade med vodka.

Sista dagarna i Mongoliet ägnades åt semester; en intensivt guppande färd söderut över stäppen till den gamla huvudstaden Kharhorin (Här finns bland annat Mongoliets första buddhistkloster). På festen svedde man en get med gasolbrännare och la köttet i en gammal mjölkkanna tillsammans med heta stenar; en delikatess - mycket gott.

Avslutningsvis spenderade vi en del tid för utvärdering och framtidsplaner. Vid det laget hade vi upptäckt skillnader och likheter. Mongoler och svenskar verkar trivas ihop. Det är lätt med humorn. Svenskarna blir överväldigade av den enorma gästfriheten och den ”sociala kompetens” mongolerna besitter. Det uppstod dock konflikter vad gällde vissa frågor, till exempel finns det bara två tider; ”before afternoon” och ”after afternoon”. Det frekvent använda uttrycket ”maybe possible”, kunde också ge upphov till en, för det mesta, fruktsam förvirring. Vi lärde av varandra och mötet med Mongoliet kan liknas vid ett kärleksmöte. Kanske var det därför vi anordnade en ” MONGOLISK AFTON” i Stockholm; för att ge ett smakprov av det vi har fått vara med om och göra något av det material vi har med oss hem.

Fortsättning följer och förhoppningsvis vill någon eldsjäl ta vid där vi (Elin och Filippa) avslutat och bjuda hit våra kära mongoler och visa deras arbeten. Kontakter har tagits och det finns stora förutsättningar att göra någonting riktigt bra.

Aktuellt just nu är att vi har bjudit in Bajarbaatar till denna soaré. Han har också uppträtt på Etnografiska Museet i dagarna och haft seminarium på Musikhögskolan här i Stockholm. Om några veckor kommer skulptören Logiraz som bl.a skall hålla en papier maché-kurs på Kungliga Konsthögskolan, m.m.

Art-camp i sin helhet dokumenterades också av den mongoliske fotografen Gomobojav och en svensk fotograf, Sara Appelgren.

Tack till ALLA inblandade och för allt ert arbete och engagemang.

Filippa Arrias / Elin Hector, genom Soil Society

 

Tillbaka